Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 13 september 2013

Fredagen den trettonde...

Skrockfull? Inte jag, inte. Okej, då, kanske lite grann. Jag ska försöka reda ut det hela. Nycklar på bordet? Jajemen, det händer ofta. Inget jag bryr mig om över huvud taget. Kliva på brunnslock? Går alldeles utmärkt, tycker jag. Spotta tre gånger över axeln om det går en svart katt över vägen? Inte alls, jag skulle förmodligen inte få fjutt på spottet så loskan skulle säkert hamna på ryggen på mig själv i stället. Inget jag utövar, alltså...


Vissa brunnslock skulle jag dock ta det
lite försiktigt över...som typ det här...

Gå under en stege då? Pyttsan, som om det vore nåt va? Här har man inte gjort annat än att gått under stegar, över stegar och på stegar dom sista veckorna. Ja, jag ska säga som det är - jag skulle kunna stå en hel natt under en stege om det vore så. Och det skulle inte röra mig i ryggen. Faktiskt...

Däremot skulle jag aldrig någonsin ta in ljung inomhus. Något som sitter i ryggmärgen sedan barnsben. Jag knackar alltid tre gånger i bordet och säger "Ta i trä!" om jag kläckt ur mig något som är lite osäkert. Eller säga: "Man ska inte ropa hej innan man är över bäcken!" Det är bra att liksom försöka försäkra sig så mycket som man bara kan.
Ajabaja, nycklarna på bordet...

Andra saker som man heller inte ska göra det är att till exempel säga "Nu har inte jag varit förkyld på hela hösten!" för, vips, så ligger man i 40 graders feber med århundradets värsta lunghosta. Det slår aldrig fel. Säger man "Det har inte varit något fel på min bil på ett halvår!" och, vips, så vägrar den starta eller så kan man inte få i en endaste liten växel. (Kommentar från Kulturtanten: Har aldrig någonsin fått i någon växel i den bilen. Man får köra bilen på den växel som ligger i. Kommer ihåg när jag skulle till stan och backen låg i... Efter den resan hade jag nackspärr i flera veckor)

Ibland har jag svårt att skilja på skrockfullheten och mina tvångshandlingar. Som typ: går jag ut utan min lypsyl i fickan så blir jag så torr om läpparna att dom kan liknas vid värsta ökensanden. Blotta tanken gör mig till ett nervvrak....

Jag packar alltid korgen full med näsdukar, frukt, en flaska vatten, regnkappa, sittdyna och välladdad mobil, när jag åker hemifrån. För gör jag inte det så kan det hända något. Fast å andra sidan så är hela min bil packad med saker som är bra att ha - för säkerhets skull, bara utifall att, kanske, eventuellt, möjligen...

Likadant med att kolla spisplattorna innan man far hemifrån. Har jag stängt av ordentligt? Kan knappen möjligen vara lite glapp? Jag känner på plattorna. Om dom fortfarande är ljumma så kan jag inte åka iväg.

En gång i min ungdom, i min första egna lägenhet, så skulle jag åka iväg över helgen. Spisen var gammal och trött, förmodligen den allra första dom över huvudtaget tillverkade på 1900-talet. Långsam att bli varm - långsam att kallna. Jag kollade knappar. Kände på plattorna, gång efter annan. Till slut fick jag panik. Skruvade ur propparna och for iväg med ett stort och varmt lugn i kroppen. För att komma tillbaka på söndagskvällen och mötas av en stor vattenpöl under kyl och frys. Vadå, jaså, gick den apparaten på ström?

Likadant med att låsa dörren. Låste jag? Eller gjorde jag det inte? Nu för tiden låser jag dörren och så känner jag efter ordentligt med handtaget tre gånger. Och samtidigt räknar. Känt på dörren en gång, två gånger, tre gånger. Mången gång har jag vänt med bilen för att köra tillbaka och kolla en extra gång. Även om jag står och drar i den stängda dörren är jag osäker. Man vet ju aldrig...


Man vet ju aldrig när man blir sugen på en kopp kaffe...
Kaffebryggaren, har jag stängt av den? Dragit ur sladden ordentligt? Ibland flyttar jag kaffebryggaren till ett annat ställe där det inte finns något uttag. Butikschefen Valdemar undrar om jag verkligen tror att kontakten självmant kan hoppa in i eluttaget. Ja, skratta lagom, man kan aldrig vara för säker. Jag har läst om folk som tar med sig strykjärn, plattänger, kaffebryggare och andra maskiner i bilen när dom åker på morgonen. Vilken bra idé! Men det kräver ju ett visst merarbete. Och en stor bil.

Nej, jag kan inte direkt påstå att jag varken är skrockfull eller nervöst lagd. Eller...




6 kommentarer:

  1. Det där med att kolla spisen både 2 och 3 gånger känner jag igen, och låset på dörren, minst 2 gånger :)Det blir inte bättre med åren, det kan jag i alla fall garantera .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häromdagen for jag in till stan efter att jag ordentligt låst både farstudörren och ytterdörren. När jag kom hem såg jag att två fönster stod på vid gavel. Men man kan ju inte tänka på allt...

      Radera
  2. Haha, ja inte lägger jag några nycklar på bordet inte!....men det är nog det enda...
    Däremot har jag nog en hel del andra nojor för mig;)
    Känner på alla dörrar varje kväll eller om jag ska åka bort fast jag VET att dom är låsta, kollar spis och bryggare, drar ur kontakter till brödrost och fön, sätter mig i bilen -måste kliva ur bilen och kolla att jag låste osv.....joråsatt, jag jobbar på det, att skärpa till mig alltså;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jobbigast av allt är strykjärnet. Jag tror nämligen att man inte kan lita på strykjärnskontakter. Dom kan av egen förmåga bara, just så där, helt lätt hoppa in rätt i eluttaget. Liksom bakom ryggen på en. Jag ställer alltid bort järnet långt, långt från eventuella eluttag. Och naturligtvis känner på järnet med jämna mellanrum för att försäkra sig om att det verkligen kallnar.

      Tror inte att man kan skärpa till sig vad det gäller sånt här - det blir nog bara värre och värre...huga...

      Radera
  3. Självklart ska man vara rustad för minst en övernattning när man åker iväg hemifrån!
    Däremot har jag faktiskt varit med om att ringa till en granne - dagen efter sedan vi åkt hemifrån - för att be henne gå in i min tvättstuga och kolla strykjärnet!
    Var det stängt och sladden ordentligt urdragen? Nej inte alls! Fullt strykfärdigt stod det och väntade på mig!
    Har man inte full koll, behöver man litet tur också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konstigt,, har skrivit en kommentar som bara försvann. Mystiskt! Bäst av allt är ju sådana där strykjärn som stängs av om man inte rört det på ett tag. Fast då å andra sidan kan det hända att man gör ett litet avbrott för att sen fortsätta med strykningen. Då med kallt järn. Inte särskilt effektivt måste jag säga...

      Radera