Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 19 september 2013

Med karta och kompass - kursdag 2...

Så var dagen äntligen inne för Naturpasset. Och tillika kvalitétstid med systrarna Yster. YES! Här skulle det letas kontroller.

Jag hade skruvat upp svårighetsgraden ett snäpp. Svårare terräng - klurigare kontrollpunkter Och mycket riktigt, systrarna fick tänka till riktigt ordentligt och verkligen visa vad dom gick för i svårframkomlig skog.

"Hjälp mig upp! Dra mera!" ropade lillasyster Yster. "Jag drar allt vad jag kan! Men du kanske blivit lite väl tung i gumpen!" svarade storasyster Yster. Vilket samarbete!

Ett tag blev systrarna oense om vem som tagit fel startkort. Och det hela höll på att utvecklas till ett stort slagsmål. Ja, se hur det kan gå när man har med vinnarskallar att göra. Nåväl, vi redde ut det hela och fortsatte. Kontrollerna låg som ett pärlband framför oss och dagen till ära hade lillasyster Yster ett riktigt flow och hittade skärmarna först av alla. Medan storasystern lullade på lite bakom (hm?) och trodde hon var någon helt annanstans.

Vi njöt av skogens tystnad. Bara lite sus från asparna nådde våra öron. Solen sken och hösten visade sin absolut bästa sida. Helt plötsligt brakade det loss och en skock duvor eller skator, eller vad det nu var, vräkte sig ner från tallkronorna. Mina tankar gick till den gången, i ungdomens dagar, då jag blev jagad av folkilsken tjäder. Det var den dagen jag satte kilometertidsrekord men den rusningen slutade abrupt med en tvärdykning ner i ett kärr, med dess fuktiga, smått kvävande, mosslukt, och jag trodde att min sista stund var inne. Mot alla odds så klarade jag livhanken men har sedan dess följts av svårt tjädertrauma.

Efter tre spänstiga timmar nådde systrarna och jag målsnöret. Tio kluriga kontroller hade vi hittat. Nästa gång går vi in på överkursdelen. Vi måste bara läsa in oss lite på karttecken OCH fylla på pennförrådet då storasyster Yster strör pennor som om dessa voro kakströssel. Men varför inte starta upp en nybörjarkurs i orientering till våren? Bara för förvirrade tanter hemmahörande i byn. Tror faktiskt att den kursen blir fullbokad...

Här kommer en dementi. Ni vet hur jag skrev om att systrarna aldrig körat bakom någon kändis. Hur fel kunde jag inte ha? Dom har sjungit med Caroline af Ugglas, Py Bäckman, Tommy Nilsson plus några till faktiskt. Kanske jag borde be om autograf...

2 kommentarer:

  1. Oj vad jag skulle behöva mig en kurs i "att hitta"!
    Har inte orienterat sedan skolan och mitt sinne för vart jag är är INTE pålitligt!
    Håller mig till stigar och skog jag känner till. Är jag ute med gubben går promenaderna däremot gärna och ofta över stock och sten rakt ut i skogen!:/
    (vi har faktiskt gått vilse en gång...och mörkret föll...;) Spännande men naturligtvis hittade vi tillbaka till bilen, lite trist, ingen överlevnadsutmaning den gången:(
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan försäkra sig med en reflexväst och en visselpipa. Fast nu för tiden finns ju mobil så man kan ringa efter hjälp. Ha det bra!! Oavsett om Du drar till skogs eller ej...

      Radera