Ny frisyr på 30 sekunder...

När Kulturtanten och jag var små så hittade vi på en massa saker. Både väl genomtänkta och riktigt fantastiska grejer men också vissa konstiga saker. Vi lekte bland annat en lek som hette "Mona och Monika". Mona var ju vår roliga Morbror Åkes fästmö, som sedan blev hans fru och vår Moster, det stod ju helt klart. Men vem sjutton var Monika? Det hade vi ingen aning om. Men strunt i det. 

Här är Morbror Åke och Mona på besök hemma hos oss. Vi tyckte mycket om Åke. Han gav oss alltid små presenter. Här hade jag tur att få sitta i hans knä.

Mona och Monika-leken gick ut på att vara snygg och häftig. Man skulle gå omkring med en handväska och så slänga lite grann med håret. En mycket bra lek men det fanns ett problem. Vem skulle vara vem? Detta gick ju helt klart inte att diskutera sig fram till och då återstod bara att vi fick slåss om saken. Vem slogs bäst och vem var starkast? Ja, just det, det var systern. Hon fick alltså bli Mona som var det bästa att vara. Jag fick trösta mig med att vara Monika. Varje gång. (Protest från Kulturtanten: Det var jag som fick vara Monika. Varje gång!)

Hur vi exakt lekte minns jag inte men det var ju helt nödvändigt att ha långt hår. Vilket vi absolut inte hade. Skulle det stupa på hårlängden kanske? Nej, inte alls. Systern kom på att vi skulle ta av oss kalasbyxorna  och sätta dessa på huvudet. Precis så blev det. Tack vare strumpisarna fick vi inte bara långt hår, vi fick ju flätor också på köpet.

Leken kunde börja. Det kändes fullkomligt underbart att kunna slänga med dom långa flätorna. Kanske färgen inte var den helt ultimata. Jag minns att jag hade ett par rosa kalasbyxor plus dom där gamla, urväxta vita med glitter på. Men vem brydde sig om den bagatellen att det vackra hårsvallet var glittrigt eller rosa? Inte vi i alla fall.

På tal om hår och frisyrer. Idag slingade jag håret. Lite åt det röda hållet. Vad färgen hette? Vänta, jag ska bara kolla på förpackningen. Jo, det var ju Falu rödfärg. Är inte säker på om jag är så nöjd med färgningen. Men det är inga problem för jag har ju faktiskt några par strumpbyxor i byrålådan. Så det är bara att välja färg och frisyr. Ingen "bad hair day" här heller...

 

Slutet gott - allting gott...