Vi expanderar...del 1...

Nu har butikschefen Valdemar och jag startat upp rusten av Lilla stugvinden. Om någon kommer ihåg så har ju Kulturtanten sagt ifrån på skarpen att "Nej, minsann, det blir inte tal om någon upprustning av Lilla stugan. Det ligger inte i planeringen inom dom närmaste sju åren."  Alltså, detta är inget som jag vill ska komma fram till henne. Sån tur att hon befinner sig på annan ort den mesta tiden. Nu ska dom, hon och Svågern, iväg till Skottland för att curla igen. Man får väl passa på då...

Vi öppnar alltså upp vinden. För att få ett litet sovrum, det ska bli skönt att slippa bäddsoffan i kammaren, och en liten skrivbordshörna, det är ju snart dags att sätta memoarerna på pränt, så ett skrivbord är ju helt på sin plats. Vi började med att röja uppe på vinden. Det tog sin lilla tid då allt skulle firas ner genom det lilla fönstret då ingen trappa finns.



Auktion? Nä, inte alls. Bara lite röj i allsköns ro...



Det gamla fönstret revs ut. Bara fram med kofoten och helt rått bryta loss innerkarmen.



Observera vedboden bakom huset = framtida
hygienutrymme (ja, jag vet att inte knutarna är målade)

Nya fönsterkarmen på plats. Jag löpte upp och ner för stegen för att hämta saker och ting, hela helgen, och insåg, återigen, att man inte är lika lätt på foten som i ungdomens dagar.

Det här ser ju naturligtvis ut att gå alldeles strålande. Det konstiga är att vi bygger om för att få det större ändå blir det mindre. Ja, man kan nästan inte tro det själv. Det är den lilla mulltoan som kommer att bli ännu mindre. Kan detta vara möjligt, undrar kanske många. Och jag med dom.

Från begynnelsen så gick vindstrappan upp i det gamla skafferiet. Sen togs trappen bort och skafferiet förvandlades, hux flux, till mulltoa. Nu ska trappen gå från andra hållet - från kammaren, då det gamla takhålet ska användas, praktiskt och bra, men halva mulltoeutrymmet behövs. Detta kommer att innebära att man går rätt in i mulltoasitsen när man öppnar dörren. Men det är inga problem för mig. Det finns dom som har det mycket, mycket värre...

Jag blickar framåt med bara glädje och hopp. Till sommaren ska det jobbas med den gamla vedboden, på baksidan av Lilla stugan, förhoppningsvis kommer det att bli ett alldeles underbart badrum. Faktiskt större än hela köket. Där kommer vi förmodligen gå vilse och blir tvungna att snitsla både in och ut ur badrummet..

Då förpassas mulltoastolen ut ur huset och mulltoan blir till ett skafferi igen...cirkeln är sluten...fortsättning följer...