Höstgrävning

Redan i gryningen stod hon där, Lilla gummann alltså, utrustad med spadar, hackor, hinkar, kannor, och annat som man behöver för ett rejäl arbetsdag.

Hon bultade på sovrumsfönstret och skrek som en galning. "Det är dags att stiga upp och börja gräva så att vi hinner till högmässan" Ja, inte har man det lätt, det var bara att dra på sig paltorna och ge sig ut. Pionen skulle flyttas. Pepparroten skulle grävas upp.

 

Blommor skulle grävas upp här och  grävas ner där.  Stenar skulle flyttas, än hit och än dit. Det var då jag såg att det börjar bli ordning och reda på torpet, spaden hade nämligen nummer 11 på skaftet.

Då ställer man sig givetvis frågan: Var är dom andra 10 spadarna? Är krattorna också numrerade? Hur är det med hinkarna, sekatörerna och vattenkannorna är dom också inventerade och numrerade? Heder åt en sån kvinna.
 


Vi hann till högmässan där systrarna Yster, och för all del, hela kyrkokören, underhöll oss med Evert Taubesånger (kommentar: Kulturtanten blev smått lyrisk och viftade ivrigt med kultursjalen till stort förtret för dom bakomvarande kyrkbesökarna).

Kyrkan nere i byn

Snabbt hem, snabb lunch och sen på spaden igen...