Hundpensionat Lilla stugan...

...har återigen slagit upp portarna och det blev fullbokat på direkten. Inte så himla konstigt, egentligen, då det bara finns en plats, men ändå, det hade kunnat vara värre. En trogen, nöjd kund som alltid återkommer slog till på en vecka där över All Helgonahelgen (det är en synnerligen kostsam vecka för hundinhysning, hoppas att husse och matte känner till detta). Så, välkommen tillbaka Pärlan!! Nu ska vi ha en härlig hundvecka tillsammans (hosthost).


Nu stundar svåra tider, Pärlan, inte en chans att du får ligga i
någon annan säng än din egen lilla korg...

Jag oroar mig en hel del över det ruskiga mörkret som för varje dag breder ut sig mer och mer. Jag fasar över kalla vindar och kanske ett rejäl snöoväder vilken dag som helst. Jag räknar med supertidiga morgonpromenader, men detta är inget som ger mig något problem över huvud taget, jag är ju ändå vaken. Ska dock förbereda mig varje kväll och montera fast stövlarna på scooteroverallen så det bara är att hoppa i med pyjamasen direkt så där kvart över fyra varje morgon. Reflexvästar, ben- och armreflexer och den kraftiga ficklampan måste läggas fram. Fickorna ska fyllas med hundpåsar. Och inte att förglömma lite hundgodis så jag kan få med mig skrället hem...

...fast å andra sidan, Pärlan, så kommer du att bli borstad och fönad varje kväll
och bli så fin att så du knappt kommer att känna igen dig själv...

Det blir till att låsa skafferiskåp och brödlådor. Sätta rejält lock på slaskhinken. Lägga allt ätbart på minst tre meters höjd. Så att ingen matmarodör får chans att gå till attack. Men man kan aldrig vara riktigt säker ändå...

Ja, nu gäller det att bara komma i form, rent mentalt, alltså. Det här med att tänka hund liksom. Ja, vad ska man säga? Kan livet bli bättre...sa den hundrädda Lilla gummann och torkade svetten ur pannan...