Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

söndag 20 oktober 2013

Snyggtanter spankulerar...

Häromdagen tog Lillasyster Yster och jag en motionsrunda. Jag var livrädd för att hon skulle föreslå tantmaran vars banlängd är 11 kilometer. E-l-va-k-i-l-o-m-e-t-e-r?! Låter fruktansvärt långt, måste jag säga. Idag ja, annat var det i unga år då sprang man den sträckan ett par, tre gånger i veckan. Utan att flåsa nämnvärt. Nej, det var nästan bara som uppvärmning, faktiskt, man var lätt på foten och hade åtsittande träningsdräkt...men som sagt, det var länge sen... (kommentar Kulturtanten, men så är det väl fortfarande!!!)

Lillasyster Yster mjukar upp sig och stretchar så pass att denna kraftiga tall har fått ge vika. Bäva månde alla hennes motståndare i motionsspåret. Men så kör hon också tantmaran flera gånger per vecka. Till skillnad från mig. Jag tränar ju mest med att klättra på stegen upp och ner.

Tack och lov så kunde jag beveka Lilla syster Yster och hon lyssnade på mina önskemål: snälla, snälla, snälla en lite kortare runda, tack. Jag var ju tvungen att tänka på att jag nästan låg i gipsvagga hela förra helgen. Vi enades om en sex kilometers runda.

Annars brukar jag mest träna mig rent mentalt. Ligga på spikmattan, meditera och djupandas. Då och då, joggar jag fram och tillbaka, gården - lagårdsbacken (för att hämta saker på logen). Typ intervaller. Synnerligen korta sådana, men i alla fall, det måste ju vara bättre än ingenting alls. Vitaminrika frukt- och grönt-drinkar plussar på allmäntillståndet rejält.

 För övrigt tror jag mest på metoden att "Vila sig i form!". Den människan som myntade dom orden borde få Nobelpriset. För om man vilar så har man ju krafterna kvar. Dom som tränar hysteriskt förlorar ju en massa kraft. Det kan ju vilken människa som helst förstå...även om inte alla vill låtsas om det..

Kommer systrarna Yster på andra tankar och vill köra tantmaran någon dag framöver så kommer i alla fall jag att köra med både livrem och hängslen på för säkerhets skull. Alltså, jag garderar mig genom att köra ner cykeln till byn och gömma den i ett buskage ungefär halvvägs på rundan, samt har ordentligt med pengar i portmonnän utifall man är tvungen att  tinga på skjuts...TAXI - var god dröj...inte...

Storasyster Yster då, kanske någon undrar. Jodå, hon tog en "vilodag" som det hette. Jag ger mig den på att hon låg ute på träningsläger...i hemlighet...och kommer tillbaka i absolut toppform.

4 kommentarer:

  1. Du har så rätt, jag vilade mig i form. Känner mig mycket starkare och piggare nu. Hänger nog på nästa promenad, om jag inte måste vila lite till.

    Vi ses, kram den äldre Syster Yster

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har stått på Lilla stugsvinden hela helgen. Alltså inte direkt bättrat på konditionen. Men en enda vilodag behövs och man är på topp. Eller hur...

      Radera
  2. Haha! Störtskön syn på det hela ;) Vilken härlig blogg!! Du skriver fantastiskt bra :))

    Kram Bettan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi var sportdårar när vi var unga, Kulturtanten och jag, men det har minskat succesivt på det området med åren, måste jag säga. Nu för tiden är man överlycklig om man orkar ta sig ut på en promenad...

      Radera