Oj, jag känner mig alldeles bladig...

Jösses, vad jag har räfsat löv idag. Det finns liksom lite att ta utav här hemma på gården, om man säger så. Just idag fick jag koncentrera mig på ställen under aspar och lönnar. Dessa träd har ju fällt sina löv. Äppelträden tar lite längre tid på sig. Dröjer det för länge så får man väl ursinnigt skaka ner dom för hand. Man vill ju gärna bli klar med löven och man längtar bara efter att få ställa undan lövräfsorna i boden, snabbt låsa med dubbla varv och helt kallt kasta bort nyckeln. Men så får man välan inte göra...inte?


Bilden ser nästan ut att vara i svart-vitt...
eller åtminstone svart-grått...ja, minsann, är det
höst så är det...eller är det möjligen färgen
som försvunnit ur kameran?

 

Lönnlöven är torra och fina. Bakom vedboden finns massor. Man kan prassla sig fram med löv nästan upp till knävecken. Jag minns när vi var små och vi fick besök av vår ena Moster och våra favvokusiner. Moster förbjöd oss att leka i löven för det kunde finnas smådjur där. Men vadå? Vi som i stort sett bodde i lövhögarna hela höstarna inte brydde vi oss ett skvatt om eventuella småkryp bland löven.

Andra människor intresserar sig för årgångsviner, och andra finheter, men inte jag heller. Jag lever ju ett ständigt budgetliv så jag satsar mer på årgångslöv. Va? Jo, jag är nämligen ytterst noga med var jag öser av löven när jag räfsat upp dom. Ena året lägger jag dom på ett ställe och det nästa år stjälper jag av dom i andra änden av kompostbacken.

Lövhög från 2012...ett mycket bra löv-år...
härligt mustig lövsamling...utmärkt förmultningsförmåga...
med en masktäthet som heter duga - fint årgångslöv...

Så kan man gå runt där och se över sina lövhögar. Se hur dom sakta men säkert förvandlas till äkta mullig jord. Gräva en liten grop för att kolla upp maskintensiteten. Lyckan kan vara när man ramlar på en liten hög och minns med glädje att just den högen faktiskt härstammar från hösten 1994. Och visst kan man komma på sig själv längta till att bara kasta sig ner och rulla runt bland löven...maskar, fästingar och spindlar till trots...och jag säger bara: varsegod...