Med enkla medel...

Det här med att fiffla med åldern brukar ju vara en oerhört svår sak. Men absolut inte om man ska besöka en hemsida om julens goda drycker. Där ska man garantera att man är så pass gammal att man får handla på bolaget. Hur gör man det, kan man undra. Jodå, man fyller bara i dag, månad och år när man föddes, ett litet klick på knappen och man är inne. Jaha, en regnig, tråkig torsdag kan man ju lyxa till det och bli en hipp 27-åring eller en annan solig dag kanske man vill vara en trevlig 72-åring. Eller också alltid vara den man är. Men så lätt var det alltså.

Tycker man att man alltid har så mycket disk, detta gäller alla Er som vägrar, eller inte får plats med, en diskmaskin, då skaffar man bara ett mindre diskställ. Alltså när tre koppar, två tallrikar och en kastrull står i diskhon då får man diska upp annars får det inte plats i diskstället. Alltså ju mindre diskställ - desto mindre disk (?). Hur enkelt som helst.

Är man på urbota tjurhumör. Surare än ett helt kilo citroner. Nästan så att man exploderar av ilska. Då knyter man på sig vandringskängorna och travar iväg ut i skogen. Och kommer tillbaka två timmar senare. Gladare (än en lax), piggare (än en mört), snyggare (än den snyggaste), smartare (än en femteklassare), ja, som en fullkomligt underbar människa. Prova på det Ni! Jag gör det ofta. Och hur snygg har inte jag blivit (hm???)...

Skaffa Er ett ojämnt farstugolv och städningen bli i princip halverad. Mitt golv lutar ner mot ytterdörren. Perfekt! Allt skräp och damm hasar sig, automatiskt, ner mot dörren och man kan bara öppna dörren och ta några kraftiga kvasttag och städningen är över. Som ett under. (Liten kommentar: tråkigt nog är det svårt att få en matta att ligga kvar på farstugolvet utan att den hasar ner. Men jag löste det med. Slog i två små spikar högst upp. Tror nog att jag fick Pappa Anders fantastiska förmåga till smarta idéer. Tack Pappa!)

En sak som däremot inte alls är lätt det är att kommentera andras bloggar. Det är speciellt där man ska "bevisa att man inte är en robot". Man ska kunna se både bokstäver och siffror. I bästa fall kan jag urskilja kanske tre, fyra tecken och resten gissar jag på. Jag provar en gång, två gånger men sen får jag för mig att man, likt bankkort och dylika kort, bara får tre chanser sen åker man ut eller kortet slutar att gälla, och då slutar jag omedelbart. Antingen är det synen som gäckar mig eller också är det att jag inte har förmågan att ta in sådan information. Eller också är jag, helt enkelt, en robot...så var det med det...