Det finns alltid en utväg...

...sägs det i alla fall. Jag har väl inte alltid hittat den där braiga utvägen när man stått inför penibla eller besvärliga situationer. Som det där att sjunka genom jorden - en perfekt utväg men inte något som inträffar så himla ofta. Eller att man helt plötsligt upplöses för att dyka upp på en annan, betydligt behagligare, plats, liksom bara av en fingerknäppning, hur många gånger har man inte önskat det kunde bli så?

 Utgången på bygghandeln...

Ett ställe där man kan lita på att det finns en rejäl utväg är på bygghandeln. Vilket är mycket bra för på bygghandeln kan vad som helst hända. I lördags låg det en man på golvet och sparkade och skrek då han inte fick köpa fler lister för hans fru. Idag när vi var där slet och drog en kvinna i en vacker taklampa som hon så gärna ville ha med sig hem medan mannen slet och drog i henne för att få ut henne ur affären så snabbt som möjligt.

Personalen är så underbar. Dom har förmodligen en förskollärarutbildning i grunden och så byggt på med några högskolepoäng i psykologi och träkunskap. Personalen klappar om kunderna. Ropar med jämna mellanrum: "Kan vi hjälpa dig med något?" Tipsar, lugnar och delar problem och funderingar. Följer med ut och packar in i bilen, slår igen bildörren, knackar på rutan och ropar: "Kör försiktigt!" och vinkar adjö.

Jag höll nästan på att öppna den dörren själv nu i helgen. Utvägen. Faktiskt. Det var när jag återigen såg utbudet av lister. Vägg efter vägg. Rad efter rad. Fack efter fack. Listerna har stigit mig åt huvudet, om sanningen ska fram. Jag har drömt mardrömmar om lister. Jag har gersågat i sömnen. Yrat högt om listvinklar så Valdemar hoppat högt under vaddtäcket. Nu byter jag dock arbete och blir trappskurare...det blir ju betydligt enklare...bara att ta ett steg i taget...