Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 3 februari 2014

En riktig troschock...

Syster min, den så allmänt kallade Kulturtanten, är en mycket vänlig person. Ibland i alla fall. Oftast håller hon sin lillasyster, jag alltså, i Herrans tukt och förmaning. Men hon vill mig också väl, vilket hon visar på olika sätt.

En dag kom hon med två par nya trosor till mig. Antagligen var hon trött på mitt evinnerliga tjat om att mina gamla favvotrosor blivit synnerligen slappa och hade fått en irriterande förmåga att sakta, men säkert, dala ner från magpartiet.
Rejäla underbyxor. Stora, stadiga och skära...
precis som i fornstora dar...

Jag vecklade upp dom nya trosorna och blev direkt varse om att dessa trosor var av den gamla hederliga tant-tros-sorten. Stora, stadiga och skära. Ja, faktiskt nästan som trosorna förr i tiden - tros-skära. Det var så att man rördes till tårar...

Trosorna satt som en smäck, om man nu kan göra den liknelsen. Resåren räckte cirka en decimeter ovanför naveln. Perfekt, för då kunde man på ett mycket praktiskt sätt knöla ner alla magvalkarna. Vilket gav ett fullkomligt strålande resultat, tro´t eller ej...

Sportiga, svarta och alldeles för små...
Annat var det för tio år sedan. Jag var då lite smalare, lite yngre och hade precis träffat Valdemar. När jag vinkat farväl till honom efter en romantisk helg så kunde jag, när jag drog ut byrålådan, kanske hitta några gulliga strumpor eller några finfina trosor som han smusslat ner till mig. Vilken man! Denna vana avtog dock med åren. Tråkigt, men det är väl tidens gång...


En ganska påtaglig jämförelse mellan önsketänkande
och realitet. Skillnaden är cirka 25 centimeter i troshöjd...

Problemet med överraskningstrosorna i byrålådan var att dom var i miiiinsta laget. Hur man än drog och slet i dom så ramlade oftast ena magvalken utanför resåren. Kanske Valdemar föll för det lite sportiga märket. Kanske det var ett specialpris om man köpte något annat till. Kanske han köpte den storleken som i ett önsketänkande.

Valdemar fick ett ganska abrupt vaknande ur drömmen och hädanefter köper han gummistövlar, jobbarbyxor och verktyg till mig. Och nu till min födelsedag önskar jag mig en alldeles egen röjsåg. Men det ska vara en med rejäl, pålitlig startknapp och inget värdelöst, sladdrigt startsnöre...det passar bättre för en som inte har, och heller aldrig kommer att få, den rätta knycken...

16 kommentarer:

  1. Hahaha! Härliga DU!
    Tack för underhållningen!

    Kram
    Monika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara kämpigt med sladdriga trosor utan resår...men huga så svårt att skiljas från sina favvotrosor...men nu har dom gått ur tiden...snyft...

      Radera
  2. Påminner mig om att mamelucker är väldigt skönt och det har man slutat med..Dumt tycker jag. För så skönt det var då förr, att dra över mameluckerna och få upp värmen i baken.
    Trevlig blogg du har.
    kram
    Fia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mamelucker var en finfin uppfinning. Inte bara varmt om rumpan det var ju liksom lite ben på dom också. Jag hade, vad jag kommer ihåg, ett par mörkblåa i något falskt syntetiskt material. Jag tror att mameluckerna kommer tillbaka och snart blir populära igen. Kom ihåg vem som sa det först! Roligt att hittat hem till oss!

      Radera
  3. Så gulligt du skriver! Detta är en komplimang om du annars undrar. Ha en alldeles speciell och underbar dag idag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag fick verkligen en speciell dag. Stod i blåsten i timmar på tippen och sorterade en hel kärra full med skräp och skrot. Så satt jag inkrupen på kattvinden och röjde ännu mer skräp. Bland spindlar och damm. Men det var faktiskt riktigt intressant...

      Radera
  4. Du är då underbar... eller bar är du väl inte... men rolig :) Rejäla trosor ska det va! Tycker det är helt OK med stövlar och verktyg i paketen :) Håller tummarna att du får en rejäl motorsåg i födelsedagspresent... en med startknapp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Röjsåg var det. Min alldeles egna. Ja, stora och rejäla trosor ska det va...

      Radera
  5. Håller tummarna att du får en ny EGEN röjsåg! Det är ena roliga leksaker...och var inte rädd för startsnöret. Dom startar riktigt bra...bara man kommer ihåg hur man skall göra det. Jag har ibland glömt nån viktig knapp, och då vill det sig inte riktigt:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att den röjsågen som vi har är felmonterad. Möjligen kan det vara så att dom glömt sätta dit en eller par knappar. Det händer ju alltid att jag råkar ut för måndagsexemplar. Men jag ska jobba på den där förargliga snartsnörestarten...jag lovar...

      Radera
  6. Härligt med omtänksamma personer i din omgivning. Min mamma hade sådana där rosa underbyxor då jag var barn. Men de var mer som boxershorts fast lite fladdrigare i benen. Pappa retades med henne och sade att det såg ut som hon lånat Karl-Hugos byxor. (Karl-Hugo Högberg, fotbollspelare på 30-40-talet)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst jag minns också Mamma Gertruds skära trosor med lite fladder i benen. Jag tycker att alla borde ha ett par Karl-Hugo-byxor. Men vänta bara, det kan inom kort bli modernt igen...

      Radera
  7. Svar
    1. Ja, så är den tuffa verkligheten...för mig i alla fall...

      Radera
  8. Du har en förunderlig förmåga att få mig på gott humör!
    Den där typen av trosor ska det va´! Rejäl syster du har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, även om Syster och jag var osams hela vår barndom så har hon på nåt sätt alltid funnits för mig - den mesiga lillasystern. Jag minns när jag hade fått min tvillingar. Var slut och mådde inte helt bra då kommer hon med två stora plastbaljor. Den ena var fylld med hemmagjorda köttbullar och den andra med hembakt matbröd. Hon och hennes granne hade bakat och lagat mat. Tack vare den maten höll vi oss levande tills krafterna återkommit lite grann...

      Radera