Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 13 februari 2014

Tillbaka på banan igen...

Igår kastade jag gersågen all världens väg, knäckte dom sista listerna över knäet och slängde dom i en hög på golvet. Jag drog norrut och hemåt och idag på morgonen, strålade jag samman med motionstanterna. Det var länge sen sist...
Fru Karlsson och Lillasyster Yster lägger i en högre växel
och nästan småjoggar dom sista kilometrarna.
 Lätta på foten är bara förnamnet...

Dock inte alla då en, nämligen Storasyster Yster, nödvändigtvis måste hålla sig på varmare breddgrader - Sri Lanka. Vadå, skulle inte det härliga, snöslaskande Mälardalen duga åt henne också? Inte nog med det, bara för några veckor sen så drog Lillasyster Yster till fjärran land - Västindien, ockockock... Men Storasyster Ysters dotter, Fru Karlsson, och jag vi är Västmanland trogna och håller oss på plats.

Träningsklädda och laddade möttes vi nere i själva centralorten, ja byn alltså. På med mössor, isdubbar och reflexvästar. Den tilltänkta motionsturen var hal som såpa så vi fick gå på stora vägen. Tempot drogs upp omedelbart och det var bara att ge järnet. Vi turades om att dra för att få upp den maximala hastigheten. Nåja, jag hann aldrig upp i täten någon gång utan höll mig lite bakom, precis som vanligt, och bevakade min plats noga för att sedan överraska med en sprintspurt.
Vi travar på i snålblåsten över det tröstlösa "missionshusgärdet"
som aldrig verkar ta slut...
den som är observant kan skymta missionshuset på den
högra sidan...

 
Som vanligt förvånas man över hur snabbt man hamnar i dom vanliga frisksportartakterna. Man känner sig pigg, stark och snygg (va?) och man kan bara konstatera att man fortfarande har en vinnande teknik. Sextio långa minuter kämpade vi på och det blev  kanske en fem-sex kilometer. Lägg därtill 30 stycken sit-ups. Perfekt träning. Jag håller mig själv med järnhand. Vem behöver en personlig tränare, egentligen? Inte jag i alla fall...

8 kommentarer:

  1. Bravo!! Ingen behöver en PT alla kan själv om de tänker efter;) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag trodde nog att Du skulle bli imponerad (hehehe). Nu gäller det bara att hålla i. Problemet är ju att det är så infernaliskt halt här ute på vägarna. Skridskor skulle passa bättre på underlaget. Jaja, om inte annat så får man väl trava på i dikena...ingenting är omöjligt...(hosthost)...

      Radera
  2. Oj vad du ligger i :) En fin kväll till dig. Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, ja, man får ta en dag i taget. Trevlig kväll på Dig...

      Radera
  3. Hm... gör ett nytt försök... ursäkta... är bara lite virrig och blandar ihop inläggen :)
    Himmel så duktiga ni är - jag är imponerad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är kanske så himla duktiga. I bästa fall så tar vi ju motionspromenaderna en gång i veckan. Men det är ju bättre än inget alls...

      Radera
  4. Du får skaffa några skridskor till nästa träningspass -utifall att! Stå på er

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé! VI pratade härom dagen hur det var när vi var små. Det var så halt på vår väg så när Systern och jag skulle hämta posten så tog vi på skridskorna och åkte ända ut till postlådan. Uppförsbackarna krävde en hel del, ska jag säga...typ saxa med skridskor...

      Radera