Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

söndag 17 mars 2013

En gammal hederlig stålfjädermadrass

När vi var små så sov vi alla i ett och samma rum. Det var det enda rummet på övervåningen som det fanns eldstad i. Det var en grön blank kamin som Mamma Gertrud eldade i på kvällarna. Pappas och Mammas säng stod i mitten och så våra små sängar på var sin sida. Ibland drömde vi ju mardrömmar. Så gott som varje kväll precis innan jag somnade så såg jag en liten liten gubbe på kanten av min säng. Han liknade kungen på de gamla enkronorna. Han gjorde inget särskilt. Bara stod där och sa "dejndejndejn".

Jag var livrädd för den gubben. Dessutom drömde jag ofta om farliga otäcka ormar. Och när jag var sjuk och yrade i feber då drömde jag alltid att jag stod nere i stora vägskälet och försökte veva upp vägen på en stor rulle. Det uslades och vägen blev veckad hela tiden. Och det kändes synnerligen otäckt.

Ja, jag förstår att ni nu tänker: "Ja, det är inte konstigt att den ungen blev som hon blev.". Och ni kanske har rätt. Men då var det ännu värre med systern. Hon såg en gubbe gå rakt igenom väggen. Nästan varje kväll. Ingen liten enkronasgubbe här heller, nej, en riktig stor gubbe. Låter kanske otroligt men vi funderade väl inte så mycket på det. Mycket underligt hände i vårt hus. Ska absolut inte ta upp det här och nu. Jag är ju så fruktansvärt mörkrädd.

När vi drömde mardrömmar fick vi naturligtvis komma upp och sova i Mammas och Pappas säng. Vi ville alltid bara ligga på Mammas sida. Mycket beroende på att Pappa levde ett mer eller mindre fakirliv. Hans madrass var kanske en centimeter hög på hårda träplankor. Förmodligen någon gammal logdörr han tagit vara på och sågat av en passande bit. Mammas säng var mycket mjukare och skönare. Hennes madrass kanske var tre centimeter.

Pappa hade åsikten att "Man ska ligga hårt annars får man ont i ryggen.". Själv är jag av den åsikten att ligger man hårt så får man ont i ryggen.

Hur minns man de stenhårt uppblåsta luftmadrasserna på semesterresorna egentligen? Med ett stort leende? Knappast. Och de centimeterhöga liggunderläggen på modernare tid (!) då? Hur kul var dom. Efter varje tältsemester hade man åldrats minst tio år. Fysiskt alltså. Sen butikschefen kom in i mitt liv så kom också underbart mjuka, sköna men ändå spänstiga resårsängar in i mitt liv. Vilken kontrast, en gammal stålfjädermadrass mot en, rostig skruv, nej, mot en härlig resårmadrass...

Som man bäddar får man ligga...

4 kommentarer:

  1. Å bäddsofforna med nån sorts kedjebotten som töjde ut sig så man ramlade ner på mitten. Resårbotten på sista bilden blir perfekta ärtstöd !!

    SvaraRadera
  2. Ja de sofforna minns man. Låg man på rygg hade man ändan nästan i golvet. Ligga på mage var inte att tänka på. Tack för ärtstödstipset.

    SvaraRadera
  3. Ha, ha än ett minne tillbaka i tiden. Resårsängarna man låg i.
    Precis, på mage gick inte att ligga då hade man väl kvävts i den djupa hålan som blev. Fanns en annan underlig säng- en tältsäng.
    Den var inte nådig att ligga i inte ens komma nära. Sängen var som ett dragspel man drog ut och på alltid något träben lyckades man slå i en tå. Hård, förfärligt hård. Var en extrasäng om någon kompis sov över. Kusinen o jag turades om att ta tältsängen var sin natt.
    Några mardrömmar kan jag inte minnas. Falldrömmar däremot- kanske därför jag är så höjdrädd. Lite mörkrädd var man nog, minns hur noga man var att mamma var inne då Hillmandeckaren sändes på radio.
    Radioteatern ger .... booong- jo, det gav rysningar och tidigare den kvällen erbjöd man mjölka en ko frivilligt bara mamma kom med in. Kan se mej stå på trappan och vänta, mamma hade lite mer efterarbete än enbart mjölkandet.
    Kvar av bilen Hillman finns motorhuv som pappa så fiffigt använt som skydd över olika motorer som vistades ute vid tröskning o vedsågning. Jo instruktionsboken också. Den som pappa brottades
    med på engelska. Brake flåjd - jag hör pappa.
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, där ser man, en gammal motorhuv borde alla ha. En oumbärlig tingest. Tråkigt nog saknar vi en sån. Men vi har däremot en gammal motor på logen. Har stått där i åratal. Har försökt skänkt bort den men ingen vill ha. Maken till otacksamhet får man leta efter...

      Radera