En lustiger frisyr

När vi var små så brukade Mamma Gertrud klippa oss. Det blev absolut inga pottklippningar utan fina, gulliga pagefrisyrer  Så hade vi en speciell frisyr som förmodligen Mamma hittat på.

Mamma redde ut alla knutar och tovor i håret. Så kammade hon ihop luggen och lite av hjässhåret och höll i som en tofs. Vi skulle då snurra runt några varv tills Mamma ropade stopp. Det blev en stor, vågig och fin kroves på huvudet som fästes med ett spänne.

Vi hade ju en märklig förmåga att alltid snurra på håret och göra knutar som satt kvar, så kallade rulor. Vi snurrade ofta med håret när vi satt och läste. Förmodligen något som gått i släkten då Faster Vera alltid satt och läste och snurrade med håret.

Denna ovana har följt oss genom åren. En gång i ungdomens underbara tid skulle systern åka in till stan för att handla något. Hon gick där vacker som en dag och bara strålade ut sin härliga ungdom. Men tyckte att folk tittade onormalt mycket på henne. Och undrade så klart varför.

När hon kom hem och tittade sig i spegeln fick hon svaret. Hon hade gått omkring med ungefär 10-12 stycker ihop snurrade knutar i håret. Inte konstigt att folk tittade.

Mamma Gertrud ville alltid vara fin i håret. En gång i veckan skulle håret rullas upp på dom gamla papiljotterna. Det gällde att inte rulla åt fel håll. Och att inte sticka pinnarna alltför långt in i huvudet på henne. Mamma   permanentade håret hos damfrisörskan med jämna mellanrum. Kommer aldrig att glömma hur vacker hon var, också som gammal, där hon satt på köksstolen med sitt nya hårdsprayade lockhår. Rak i ryggen som en fura. Med ett belåtet leende på läpparna. En dryg tusenlapp fattigare. Men det var det värt.

Pappa Anders brydde sig inte om frisyrer över huvudtaget. Vi brukade klippa honom bara för att han skulle få på sig jobbarkepsen. En gång råkade jag klippa honom i örat så att blodet sprutade men det gjorde ingenting. Han tog bara en trasa och torkade upp det värsta och konstaterade bara att det fanns andra som hade det mycket värre. Ju äldre han blev ju mer växte håret. Till slut hade han som en stor svintoaktig pälsmössa på huvudet.

Vi döttrar har inte brytt oss särskilt mycket om hårsvallet. Kulturtanten har inte ägt en kam i hela sitt liv. Lilla gummann har aldrig någonsin använt en hårfön. Fast å andra sidan så är stålullshår svårt att bemästra. Kanske en fårullssax vore att föredra...eller en kraftig busksax...