Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 5 mars 2013

Skåprensning

Jag lider av något som jag inte ens vet vad det heter. Något allvarligt säkert. Kanske något åt nerverna. Förmodligen mycket unikt. Symtomen är i alla fall tydliga. När kvällen kommer, klockan går mot åtta, halv nio då sätter attackerna in. Rastlöshet. Frustration. Förtvivlan. Kroppen skriker efter nåt att äta. Inga kvällsmackor i världen skulle duga just då. Näe, det måste vara något godare. Sötare. Smaskigare. Sliskigare. Detta hände mig häromkvällen. Tro´t eller ej...

Jag störtade fram till skafferiet (det forntida skoskåpet) och vräkte upp dörren. Rafsade runt bland påsar och burkar. Först letade jag efter dom säkra korten. Som strössel, pärlsocker eller russin. Näpp! Då sökte jag andra vägar. Kanske blanda ihop en chokladröra. Men, nej, kakaoförpackningen var helt tom!!

Va, inget gottis alls!!!??? Hur skulle detta sluta? Ja, det var synnerligen tomt i skafferiet. Jag letade och letade. Paniken bröt ut och svetten rann i strida strömmar. Bakom en gammal dammig påse med grötris hittade jag en liten bit blockchoklad. Inget jag i vanliga fall ens skulle ägna en blick då jag inte är direkt något chokladfreak. Men insåg att just denna chokladbit skulle komma att bli räddningen.

Jag bröt chokladen i småbitar och hällde upp ett glas iskall lättmjölk. Mmmm...mmmm...kvällen var räddad.


Dagen efter åkte jag in till den stora staden. För att inhandla viktiga varor. Högst på listan stod: kakao, strössel, pärlsocker och russin. Faktiskt också ett gäng blockchokladkakor. Det är bäst att gardera sig. Man vet aldrig när attackerna sätter in...

4 kommentarer:

  1. Va, lider du också av den skamliga åkomman?
    Den som leder till aktiviteter som man ångrar.
    Ja, man ångrar sig inte medan de pågår som mest, utan efteråt förstås när följderna gör sig påminda.

    SvaraRadera
  2. Håhåjaja, så är det. Varje dag lovar jag mig själv dyrt och heligt att INTE äta en massa onyttigt. Och varje kväll bryter jag löftet. Hur kunde det bli så?

    SvaraRadera
  3. Operasångerskan6 mars 2013 kl. 06:06

    Kära Lilla gummann!
    Tänk att för några dagar sedan råkade jag också ut för en attack. Jag är väldigt förtjust i choklad och letade runt i skåp och skafferi. Kanske fanns någon liten bit kvarglömd i någon gammal ask från i julas, men nej allt var prydligt och fint uppätet. Även för mig blev räddningen blockchokladen som skulle ha används till julkakorna jag aldrig orkade baka. Blockchoklad är ingen höjdare att äta så där rakt av, men vad gör man inte för att stilla sitt begär. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att det är flera som lider av den sjukdomen. Vi borde starta en förening. FöreningenBlockchokladsAttack. Alltså FBA. Välkomna alla nya medlemmar!!

      Radera