För några år sedan ville jag förnya mitt motionerande med att prova gåstavar, även om jag tyckte det var ganska så mesigt. Butikschefen Valdemar var så vänlig att han skaffade ett par stavar åt mig. Moderna sådana med gummiplutt där nere så det inte skrapade i marken när man vräkte sig fram. Jag gjorde många försök. Men jag gav upp. Rätt så snart faktiskt. Beroende på att jag fick så himla ont i ryggen.
 |
| Se vilken skillnad! Tar hårt på både rygg och knän. |
Annars tror jag att Mamma Gertrud var en av dom första som använde gåstavar. Fast hon hade bara en och mest för balansens skull. Man kunde se henne komma gåendes från skogen med en rågad hallonhink i ena handen och så gåstaven i den andra. Eller från vedboden med en vedkorg i ena handen och så staven i andra. Vi brukade kalla henne Gustav. Ja, efter han Gustav Vasa alltså. Han nyttjade ju tydligen också bara en stav.
Själv så har jag fortsatt med stavgåendet. Även om det är mycket sporadiskt. Men jag har ratat dom moderna teleskopsstavarna. Jag har i stället greppat Pappa Anders gamla skidstavar. Rejäla handtag. Stora och fladdrande kringlor. Kraftiga metallspetsar som skrapar ordentligt i asfalten. Starka och stabila och som inte sjunker ihop utan håller måttet perfekt. Man kunde önska att jag också gjorde det, höll måttet alltså. Men man kan ju inte få allt här i världen...eller...
har läst genom hela din blogg! Måndagskvällen hann bli tisdag också och jag hade sååå roligt,
SvaraRaderaskrattade igenkännande åt en massa- ja, detta är en blogg jag vill följa om det går bra? Själv har jag inte vågat mej på att blogga- nja det är väl mer så att jag inte ens tror mej om att kunna starta en blogg, sen finns än ett stort problem- jag har aldrig fotograferat- jo, tryck av en bild när andra fixat inställningar och så-tryckt på knappen det är vad jag har klarat. Det min blogg skulle innehålla är mina loppisköp och då behöver man ju ett foto för att visa vad man "fyndat". Får fortsättningsvis kolla in andras retrobloggar och det var genom en sådan jag hittade till din blogg.
Kerstin
Men gud, va kul att Du läst vår blogg. Jag trodde heller aldrig att jag skulle klara av en blogg. Tack vare att min syster och jag hjälptes åt så funkade det. Vi fick lite hjälp av ungdomarna i familjen. Detta det Du skriver om att ta kort, det är jag upp i dagen. Jag kan inte ta kort. Jag bara klickar av och hoppas att det ska bli nåt. Andra ställer in ljus och tider och sånt men det struntar jag fullkomligt i. Jag har med lite hjälp lyckats lära mig hur man får in bilderna i datorn. Kulturtanten, systern alltså, och jag tycker också om loppis och gamla saker. Klart att Du ska starta en blogg. Kanske vi kan ge nåt litet tips? Kul att Du skrev och välkommen in och läs mer. Om Du orkar!
RaderaNu är vi inne på ett trevligt ämne. Stavgång - även jag använder mina gamla slalomstavar - som ska vara så extra konditionsvänligt har jag hållit på med i ett par år. Kan väl inte skryta med att stavgången gett så bra kondition, men ack vilken skillnad det är för balansen.
SvaraRaderaNär jag började gå med stavar, så var det litet motvilligt, efter enträget övertalande av min goda vän och medsyster. Nu vill jag absolut inte gå utan stavar.
Visst har jag tänkt att jag skulle behöva ha stavar med gummiplopp, som inte smäller mot vägen, men hittills har jag inte kommit till skott att inhandla några.
Se där ja, fler som vågar vägra gåstavar. Jag tycker att skrapandet mot asfalten låter bra. Det får mig att försöka färsa på lite fortare. Jag brukar tvinga med Valdemar på stavgångsturerna ibland. Men han hinner helt enkelt inte med och jag drar ifrån. Lätt som en plätt. Detta straffar sig direkt då Valdemar tar chansen och träffa andra kvinnor. Ujujuj, vad han ska få jobba i helgen...
Radera