Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

torsdag 14 mars 2013

Lilla gummann med STIHL

Jag är en ganska fräck, framfusig och fullständigt egoistisk person. Precis när skogshuggarsäsongen skulle starta så kastade jag mig fram och lade beslag på den allra största, den allra starkaste och den allra bästa motorsågen. Nej, jag skojar bara. Egentligen är jag ju livrädd för motorsågar men när jag fick syn på den här gulliga sågen så kunde jag bara inte motstå den. Hela mitt liv förändrades.

Den är lagom stor, lagom lätt och lagom lättstartad. Bara med ett litet ryck och så är den igång. Jag sågar både högt och lågt. Stammar, stubbar och ris viner genom luften. Och folk runt omkring mig förvånas över hur jag kan hantera motorsågen med sådan bravur.

Den är så liten och fin och den känns som en handväska i handen. Passar lika bra till skogskläder och huggarstövlar som till den fina guldlaméklänningen och värsta klackskorna. En allround-motorsåg kan man säga.


Som pricken över i-et så har jag fått en matchande ryggsäck. Av butikschefen Valdemar så klart. Det är samma färger, samma fabrikat. Gissa om jag är överlycklig?

Om ni möter en äldre kvinna på stan med sådan ryggsäck och med tillhörande motorsåg i handen då är det förmodligen jag. Kom gärna fram och hälsa!

Kom inte och säg annat än att jag är en kvinna med STIHL...

5 kommentarer:

  1. I nästan varje blogginlägg hos dej får man ett minne från tid som varit. Detta med motorsåg tex.
    Hade handsågat (med pappas hjälp) årsveden i många år. (nu är det ett litet hus jag har och då stöttade vi även med olja)
    När jag så träffade KÄRLEKEN och han flyttade hit och en motorsåg kom till huset tänkte jag att jag måste ju prova motorsåga trots jag ogillade oväsendet o lukten + alla extra kläder, hjälm o öronskydd som var ett måste. Nu behövde jag aldrig bekymra mej över dessa problem. Jag lyckades nämligen aldrig få sågen att starta. Hade inte rätta knycken så att säga.
    Fortfarande står jag med min handsåg där på vedbacken, njuter av fågelsång tittar mej omkring- vedsågandet är nu bara ett nöje när jag har lust att stå där.
    Kärleken bor med någon annan.
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pappa Anders hade en livsfilosofi. Som bland annat handlade om skogen. Han sa att inga motorljud i den här skogen ska höras. Man ska kunna höra fåglarna kvittra och kunna sätta sig ner och titta på haren som skuttar förbi. Men när Pappa gick bort blev det svårt att hinna och orka få ner årsveden med vanlig handsåg. Vem drog då in till stan och köpte en motorsåg? Jo, kan man tänka det var Mamma Gertrud.

      Radera
  2. Ingen ska säga annat än att är du verkligen en kvinna med sti(h)l!
    Det var en riktigt behändig såg du har. Den skulle jag kanske också kunna hantera. Filar du klingan själv? ;-)

    SvaraRadera
  3. Tok heller, jag ska säga som det är. Valdemar sköter sågkedjan. Plus tankning och sånt. Samt rycker ut när jag fastnar med sågen eller om något kör ihop sig. Det är som jag alltid sagt, jag behöver någon som både skjuter på och drar för att jag ska få något gjort. Kanske borde jobba lite på den biten...

    SvaraRadera
  4. Jamen så bra! Likadant här.
    Det är konstigt att män fått så mycket bättre handlag med sådant! ;-)

    SvaraRadera