Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

tisdag 26 mars 2013

Tillhörande arten allätare

Butikschefen Valdemar har kämpat i många år. Med mig, mina barn, Mamma Gertrud så länge hon levde, min bil och vattenfiltret. Och hans nerver har varit mycket starka. Heder åt den mannen!

Valdemar har med åren hört historier om oss i familjen. Sådant han aldrig någonsin trodde att han skulle få höra i sitt liv. Till exempel allt vi har ätit. Först och främst alla saker från skafferiet som ingen annan äter liksom rätt av, bara siså där. 

Det har berättats om hur Kulturtanten och jag alltid åt morötterna direkt från landet. Utan att skölja av dom. Jorden smakade gott och det knastrade så härligt av småstenar och rötter när man tuggade. Som väldigt små blev vi ju satta ute på åkern då föräldrarna jobbade med annat. Dikade eller rensade potatislandet. Vad kunde man göra då? Annat än att äta jord. Plus tillhörande maskar och andra intressanta och välsmakande småinsekter. Järnrikt var det väl i alla fall. Och det skulle inte förvåna mig om maskar innehåller en hel del nyttigt protein.

Valdemar har hört hur vi halsade Salubrin direkt ur flaskan, åt Björnklister, glufsade i oss det vita på apelsinskalen, och hur vi älskade att äta den råa fläskfärsen när vi hade slaktat och skulle göra köttbullar .




Här i helgen hälsade jag på Valdemar. Vi stod där i hans badrum på kvällen och borstade tänderna. Badrummet sken kritvitt av de kaklade, blanka väggarna. Golvvärmen löste upp både kallbrand och frusen axel. Uppvärmda handdukstorkare vart man än tittade.  Det låg höga travar med mjuka, fluffiga badlakan i alla färger. Det luktade gott av schampon och hudlotioner. Som en fullständig kontrast till mitt enkla leverne i min dragiga, lilla mulltoa. Med luggslitna handdukar och lågbudgettandkräm.

Jag skulle prova hans nya tandkräm. Som man sett på tv-reklamen den senaste tiden. Tog en rejäl klick och satte fart på tandborsten. Borst, borst. Så var jag klar och Valdemar frågade: "Vad tyckte du om smaken?".  Jag smackade lite på eftersmaken av krämen, funderade och sa sedan: "Jo, den var god. Smakade lite av sånt där som man tjärade skidorna med förr i tiden.".

Valdemar var tyst en lång stund, ruskade på huvudet, och sa sen: "Säg inte att du åt det också?".

Vi åt nog det mesta när vi var små men vi hörde ju också ofta att "Lite skit rensar magen.". Till skillnad från dagens ungdomar som inte törs dricka ur ett mjölkpaket samma dag som datumet går ut. Eller knappt värma på gårdagens mat som dagens rätt. Näe, det var bättre förr...

2 kommentarer:

  1. Förstår fullt ut att Valdemar är en man med starka nerver!

    Kan inte minnas att jag drack Salubrin direkt ur flaskan, men det vita på apelsinskalen och Björnklister har jag allt ätit av.
    Björnklister hade en förförande doft, som lockade en att smaka..och än lever man ju litet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag visste att det skulle vara fler än jag som ätit av Björnklistret. Undrar om sådant klister finns idag? Kanske man i så fall borde köpa hem en burk bara för att prova hur det smakar nu. Men jag kan verkligen rekommendera en slurk Salubrin. Den smaken kommer Du aldrig att glömma...jag lovar...

      Radera