Fattigmansväxthus eller tältvarianten?

Tidig sommarmorgon. Man öppnar dörren, sticker ut näsan och spanar. Härlig dag. Sol. Och blå himmel. Idag skulle  trädgårdsarbetet fortlöpa. Dom stackars tomatplantorna måste obönhörligen ner i jord. Låter vansinnigt sent kan jag tro, men så var fallet. Det var bara att leta fram lämpliga spadar och finfin jord.

En av tomatplantorna hamnade vid Lilla stugväggen med ett gammalt fönster lutat över. Fattigmansväxthus skulle man kunna kalla det. Så gjorde alltid Mamma Gertrud och hon kunde minsann skörda tomater i parti och minut. Och varför skulle det misslyckas för just mig, kan man undra...

En tomatplanta sattes i en gammal hink och ställdes i Kulturtantens "växthus". Vilket är så anskrämligt att man lätt kan få känning av både depression och njursvikt bara man går förbi. En ranglig ställning monteras ihop och ställs på marken. Så drar man över ett plastöverdrag. Mycket snarlikt ett vanligt tält. Med blixtlås som vädringsluckor. Huset är 1 m x 40 cm och så 1, 2 m högt. Ostadigt till tusen. Kommer att slås till marken vid första bästa sommarbris.


Var får man tag på dylika saker? Kan man undra. Loppisfynd? Present från någon tidning hon börjat prenumerera på? Gåva från någon ovän? Hittat i någon container? Frågorna är många. Och jag vet att hon skulle bli ganska gramse på mig om hon läste detta. Men jag tar risken bara för att Ni ska få reda på hur jag egentligen har det i livet.

Så klart att man hoppas på god skörd. Även detta år, vågar jag säga. Förra året var ju min tomatodling en verklig källa till glädje. De magra och skrangliga växter bands upp mot väggen. Jag vattnade. Och pratade med plantorna. Varje dag. Dom dagarna jag var bortrest ringde jag minst en gång om dagen för att höra hur mina små telningar mådde. Kulturtanten frustade av skratt och många andra hade både fyndiga och syrliga kommentarer om odlingen.

Men då det var dags att skörda då var det minsann ingen som skrattade. Då grät dom. Ynka fyra tomater hade växt fram under sommaren. Små som en stor tumnagel. Men röda. Och goda. Yippie! Vad var det jag sa?.