Vadå, djurvän, jag? Absolut...

 Blommor som klättrar på
jordkällarväggen.
Fin utemiljö för
spindlarna.

Jag är sååå förtjust i våra jordkällarspindlar. Tack och lov att vi inte tog kål på dom i våras. Vi gläds över alla nykomlingar som bara kryper fram från ingenstans. Alltså, det blir fortsatt regnställsklädsel, krypandes på golvet varje gång vi ska hämta något i källaren. Det känns absolut helt okej...

Jag verkligen uppskattar våra härliga sniglar i trädgården. Som så tacksamt äter allt som kommer upp ur jorden. Pepparrotsblad, sallad, morot och blommor. Ja, dom tackar inte nej till något. Riktiga raringar som man gärna tar upp och klappar...

Snoken som håller till runt på gården är en ren källa till glädje. Slingrar fram både här och där. Vilket tidpunkt på dygnet som helst kan man råka på den raringen. Lagom till midsommardagens grilltajm passade den på att visa upp hur den så duktigt satte i sig en jättestor groda. Verkligen roligt att se naturens gång på nära håll...

Dom fina och snälla flugorna i komposten får en på så gott humör. Hurudant värdelöst liv hade man inte innan flugfamiljen kom och förgyllde ens tillvaro. Man tar mer än gärna en sväng till kompostbacken och pratar en stund med dom.

Inte den helt ultimata bilden, jag vet det.
På nåt sätt, när jag tar närbilder,
blir bakgrunden skarp men tyvärr inte det jag
egentligen plåtar. Finns förmodligen bara nån
liten knapp att trycka på och allt blir rätt. 
Tråkigt nog så
har jag inte hittat den. Än.
Prova att kisa med ögonen,
det kan funka... 

Heder åt rådjuren som i natt travade förbi och nafsade i sig alla rosor och knoppar som fanns i rabatterna. Tack! Vi ville inte alls ha rosorna. Vi var inte ens glada över att rosorna verkligen hade växt och frodats på ett enastående sätt. 

Välkomna tillbaka, kära rådjur, någon mer natt. Kanske ni kan hitta något annat ätbart som faller er i smaken. Kan dock inte garantera att jag inte sitter på vakt med värsta luftgeväret. Eller vad nu sådana jaktprylar kan heta...