Festivaldags...

 

Ungdomarna var hemma i helgen och det blev en riktig familjeträff. Två av dom ville absolut prova att sätta upp sitt splitternya tält inför kommande veckans festival. 

Nu för tiden behöver man tydligen inte baxa, dra, spänna och sätta ihop tältpinnar för att få upp tältet. Som i fornstora dar...Nej, nej, nej, man bara öppnar tältpåsen och, hokuspokus, så vecklar det ut sig alldeles automatiskt. Med rejäl fart också. Det gällde att kasta sig undan så inte det nypermanentade håret blev kvaddat.

Inte en tältpinne så långt ögat kunde nå. Allt satt liksom ihop. På något sätt.

Lätt att få upp tältet alltså, 
men hur i all världen skulle man få ihop det, så man kunde knö ner det i tältpåsen? Med gemensamma krafter lyckades projektet efter cirka 45 minuters jobb. Valdemar slängde sig till slut ner över tältet och pressade ut all luften med våld medan Runda bullen och Jonte måg snabbt knöcklade ihop tältduken och rulade ner den i påsen.

Här ligger Sveriges framtid utslagen...
eller det kanske bara är en tälttyngd...

Största problemet är nog att tältet är så förtvivlat lätt. Vägde nog inte mycket mer än 75 - 80 gram. Ungdomarna kommer förmodligen aldrig att kunna lämna tältet. Utan någon måste nog ligga i det hela tiden. Annars kanske det flyger till väders...

Lycka till säger vi bara...

Annat var det förr i tiden. Tältet vägde cirka femton kilo. Gånger två alltså - innertält plus yttertält. För att inte tala om påsen med tältpinnarna. Snören och småpinnar i massor. Tältduken var så stadig och massiv att man ibland nattetid trodde man sov bredvid en masonitskiva. Den släppte heller inte in en enda luftsmula. När syret tog slut fick vi turas om att dra upp dragkedjan och att vifta in lite luft för att överleva natten. När jag tänker tillbaka på den tiden känner jag att jag aldrig mer vill tälta...