Kalla mig gärna trädgårdsintendenten...

Jag jobbar oerhört hårt i trädgården. Inte såsom alla Ni andra som kan det där med blommor. Som kan uttala blomsorterna på latin till och med i sömnen. Ympar fruktträd och beskär rosbuskar lika snabbt och bra som vi andra skivar gurka.

Rabatt? Eller kanske äng?

Nä, jag koncentrar mig på gräsklippningen. Springer runt med trimmern från morgon till kväll. Några partier på gården är svåra att artbestämma. Är det en blomrabatt eller är det möjligen  en blomsteräng? Är man osäker får man ta av hälften av gräsbeståndet.  På höjden alltså. Detta blir således en ganska obekväm arbetsställning. Man måste hålla trimmern en bra bit upp i luften och liksom bara knipsa av översta 20 centimetrarna av gröngräset. Och om man är som jag, ganska liten, så frestar det på rätt duktigt i axlar och armar. Känns som om man borde gå resten av dagen med armarna i mitella. Men det är smällar som man får ta.

Kulturtantens evinnerliga handlande på mellansveriges alla blomloppis resulterar i att hela gårdsplanen är full med blomplantor. Dessa stackars rangliga varelser riktigt skriker efter ett riktigt hem. De är lämnade åt sitt öde. Eller ännu värre, lämnade i mina vårdslösa händer.



 Kors i taket - nu blommar pepparroten

Annars ägnar jag mycken tid åt mina avancerade odlingar. Pepparroten vars enorma växtlighet kan få den mest trädgårdsintresserade att börja gråta. Gräslöken är mycket frodig i år. Även persiljan tar sig riktigt duktigt. Myntan är utbredd som värsta kvickrotsbeståndet.

Sist men inte minst - humlen växer så det knakar. Vore konstigt annars. Vilken omhuldning dessa växter får. Någon som ropar glatt varje morgon: "Kom till mamsingen!" eller "Oj, vad ni blivit stora och fina!". Samtidigt som plantorna blir omklappade och inledda på rätt väg. Den behandlingen kanske vi alla borde få...rackarn´s vad man skulle växa då...