Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

fredag 7 juni 2013

Rationell var ordet...

Kulturtanten är alltid en källa till glädje. Hon är förnuftig och smart. Kan ryta i och ta en i örat om så skulle behövas. Men jag beundrar henne mest för hennes uppfinnerikedom. Som det där att hon rensade ogräs och kastade ner allt i ett pajskal. Snabbt, enkelt, billigt och gott.

Själv ratar jag sådan där specialfotvård när småfiskar äter på fötterna. Kostar skjortan har jag hört. Jag sätter bara ner fötterna i vattnet när jag är nere vid sjön. Sitter man riktigt stilla så kommer det småfiskar och äter på fötter och ben. När man sedan får upp fötterna är dom så gott som renätna, helfräscha och minst två storlekar mindre. Snabbt, enkelt, effektivt och gratis.

Nyaste nytt kom jag på idag. Svågern och jag skulle laga mat ihop. Jag fick det simplaste jobbet, så klart. Jag skulle tvätta potatisen och han skulle fixa köttet. Kulturtanten envisas med att ha sådana där special-potatis-tvagnings-fingervantar när hon tvättar potatisen. Egentligen tycker jag att dessa vantar är rena rama löjan. Men, jag tänkte att det var nog bäst att jag tog dom annars skulle nog Svågern bli förargad på mig. Han blir lätt det, på något konstigt sätt.

Ok, potatisen blev vitare än vit och när jag kände på vantarna var dom som rena rama peelingskrubben. Alltså när potatisen var färdigputsad så tog jag ett redigt tag med vantarna över cellulitlåren. Och jisses, då hände det grejer. Låren blev fräscha, spänstiga och synnerligen ungdomliga. Inte en cellulit så lång ögat kunde nå.

Rationellt va???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar