Man ska leva för varandra.
Kommer ni ihåg låten med Trio med Bumba? Tror att den var populär under en sommar i slutet av 60-talet. Vi skulle åka på semester med våra vänner i Bäckbro. Nej, vi åkte inte till Bäckbro. Vi hamnade i Norge. Hela den semestern sjöng vi den här låten. Till slut kunde man nästan kräkas bara man hörde introt till låten.Är det konstigt att man längtar bort nån gång
Den här låten var en riktig höjdare. Jag minns att på den tiden kunde man köpa små häften på EPA där alla de populära låtarnas texter fanns. Kunde vi den låten utantill? Skojar ni? Tror att man hade kunnat sjunga den i sömnen till och med.
Dinga - linga - Lena
En klar favorit. Först för att det var Pugh Rogefeldt som sjöng den. Så hade vi ju en kamrat som hette Lena. Hon kom från Järfälla och brukade ibland stanna en vecka hos oss när hennes föräldrar åkte hem efter helgen i sommarstugan. Någon gång fick vi följa med henne en vecka och bo i storstan. Åka tunnelbana och buss. Gå på Skansen och titta på Opp och poppa. Ganska exotiskt för oss som annars bara såg enruskor, dyngkärror och åkersorkar.
Mamma Gertrud hade en favoritartist och det var Gunnar Wiklund och låten Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag.
Pappa Anders lyssnade på absolut allt. Från jazz på dragspel till, just det, La Paloma blanca på pianot. Han inbillade sig också vara en riktig fiolvirtuos. Plockade fram den gamla ärvda fiolen och gnisslade sig igenom några låtar. Vilket kanske inte direkt uppskattades av oss döttrar (eller katten som med åren faktiskt fick besvär med nerverna).
Systern hade ingen musikstil över huvud taget. Hon satt bara och läste Starlet och skrev i sin dagbok (ruskigt spännande läsning ska ni veta) och trånade efter någon ny kärlek.
 |
| Redan som liten flicka gillade jag Lill Lindfors. Här i Farmor Huldas trygga famn. |
Själv var jag, och är fortfarande, svag för Lill Lindfors. Vem kan glömma Är man ensam är man ingen men tillsammans är ett sätt att finnas till eller En sån karl. Så har jag alltid varit förtjust i Björn Skifs. Valdemar och jag bevistar alla hans konserter. Vilken man, vilken kropp, vilken utstrålning...Björn Skifs? Nej, nu pratar jag ju om Valdemar så klart...
Trio med Bumba- nej, den tiden hade jag fullt upp med mina barn. När jag sen kom ut o dansade en andra gång spelades Man ska leva.... fast den var då ingen hit för mej, ensam som jag var. Pugh
SvaraRaderaär en favorit. Såg honom i Nossebro- var på karneval eller nåt sånt. Kunde jag varit 14- 15 år. Visböckerna minns man väl och säkert finns de i någon låda. Jag har alltid sjungit hellre än bra och gör så än. Mamma minnas jag inte att hon sjöng, får höra med systern hon vet nog.
Är så himla roligt med er blogg. Jag får ständigt något nytt att diskutera med systern. Sen hon fick stroke är våra samtal lite annorlunda. Kan ju tex inte fråga vad hon gjort idag, hennes dagar liknar ju varandra. Bakåt i tid är däremot toppen att prata om.
Pappa kan jag höra sjunga I Honolulu går man klädd som en Zulu...funderade mycket då på den texten. Spela något kunde ingen av mina föräldrar. Syster min köpte grönt litet dragspel och minsann jag kan höra hur hon testade sej genom (och förstörde) fina melodier. Någon dragspelsvirutos blev hon inte.
Åh så gulligt foto på dej o farmor! Finns som jag sett i er blogg en hel del foto på er som barn.
Kerstin
Vi såg ju mycket bättre ut som barn, tycker vi själva. Roligt att Du också känner igen Dig i vissa saker. När man skriver så här så kommer man bara på mer och mer saker som hände när vi var små. Kul om någon vill läsa. Och roligt om Du hittar saker att prata om med Din syster. Vi uppskattar Dina kommentarer, ska Du veta...
Radera