Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

måndag 27 maj 2013

Till attack...

Jag tänkte på det där kraschandet som hörs när man går i trädgården nu för tiden. Ja, alla sniglarna som man hastigt och lustigt (?) tar livet av. Stackars små oskyldiga varelser. Förlåt, förlåt...

Fast nu har jag tröttnat på dom. Dom äter både det ena och det andra så jag har fått nog. Sökte på nätet om sniglar och fick reda på att det inte var sniglar utan snäckor. Förmodligen trädgårdssnäckor. Det fanns en massa förslag på hur man tar kål på dom på bästa sätt. Här kommer några:

Man ska lägga ut gamla brädstumpar för då gömmer dom sig under dessa och man kan lätt plocka ihop snäckorna. Vi har en massa brädstumpar. Jag kan faktiskt lätt få ihop en hel brädgård om det skulle behövas.

Man kunde strö ut olika material. Som en barriär för att få snäckorna att hålla sig utanför. Som till exempel aska runt plantorna. Inga problem, fram med alla asklådorna på gården och pytsa ut.

Granbarr var exemplariskt att lägga ut. Granar har vi att ta utav. Fram med sågen bara.

Det var också bra att hälla ut sågspån. Jahaaa...Ser Ni mönstret? Hur mycket sågspån har vi inte tro?

Även vetemjöl hade viss inverkan på snäckornas framfart. Kulturtanten får helt enkelt dra ner litet på nostalgibakandet så vi kan stoppa snäckinvasionen.

Man kunde även kosta på en slant och sätta upp elstaket runt odlingarna. Va, jag tror att jag dånar. Jag finner att den elinstallationen är klart överdriven. Dessutom är jag en klar novis inom det elektriska området. Vet knappt skillnaden mellan watt och walt. Eller var det kanske volt och vott? Nåja, jag är nog mer lagd åt avloppsavdelningen om sanningen ska fram. Det blir ju ofta så att man specialiserar sig på vissa områden.


Nä, jag tror jag hellre drar till bolaget och inhandlar lite starkt inför helgen. Vin? Nej, tok heller, tänkte köpa några burkar öl. Till snäckorna. För det stod också att läsa om att ölen kunde få snäckorna att ge upp. En sista slurk och dom är borta för alltid.

Men är inte det lite grann av att slösa med tillgångarna...


6 kommentarer:

  1. Tack o lov att man slipper snäckochsnigeleländet..än så länge är bäst att tillägga...dom kryper lååååångsamt norrut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folk har tjatat och klagat över mördarsniglar i deras trädgårdar i åratal och jag har bara tänkt "Jaha, och?". Men nu när vi själva drabbats så är det faktiskt inte så himla kul. Men jag ska kämpa på. Men akta Dig bara, dom är ruskigt snabba, dom rackarna, vilken dag som helst kanske Du får besök av några käcka trädgårdssnäckor...fast jag hoppas det dröjer länge än...

      Radera
  2. Ni är otroliga med era inlägg. Snabba menar jag. Har just nu fullt upp med mattrasklippning, vedinkörning och så njuta av varma dagar o kvällar ute att jag inte riktigt hinner med datorn. Snäckplockning hör till sysslorna också, fast de är inte så fruktansvärt många i år som tidigare. Borde ju skrivit upp vilket år jag började detta eviga plockande, men det gjorde jag aldrig. Snäckberget är stort i alla fall och jag envisas att använda samma ställe- kanske någon i framtiden undrar över varför alla snäckskal hamnat där på ett ställe. Min metod är att frysa dessa egentligen söta snäckor. Jag har stålsatt mej och intalat mej att jag kan inte vara djurvän just när det gäller snäckor o sniglar. Lite tar jag ju från igelkotten hans mat, men han måste vara mer alert och äta fler snäckor då, tror den rackarn föredrar mask, fast ibland hör jag att det knastrar om honom så då o då slinker väl en snäcka med. Finns i överflöd åt honom trots mitt plockande.
    Precis som hos er kunde man inte ta många steg förrän det krasade så där otäckt när man gick på gången särskilt när det regnat. Ända upp på trappan, på husväggen, växterna i landet hade perforerade blad, vissa växter gick riktigt illa åt det var då jag insåg att detta går bara inte och SOM jag plockat liter på liter. För några år sen kom även den bruna snigeln in hit gissningsvis med ved eller så genom växter. I fjol plockade jag 27 st. I år har jag inte hittat någon än, men de dyker upp helt säkert.
    Önskar er lycka till med snäckborttagandet vilken metod ni än tar till- för strunta i dem går inte de förökar sej så snabbt.
    Kerstin

    SvaraRadera
  3. Men nu blev jag intresserad, vadå fryser Du snäckorna? Det skulle jag vilja höra mer av. Jag skulle gärna vilja ha en igelkott på gården. Det var många, många år sen jag såg någon. Men jag får väl hålla till godo med min inhysing. Den stora otäcka snoken som håller till i diket. Ingen kär gäst kan jag säga. Kul att Du skriver! Fortsätt gärna med det!!

    SvaraRadera
  4. Blev en morgonsnäckrunda- hade regnat lite här i natt. En halv liter blev resultatet. Det här med att frysa snäckorna är vad jag tror det skonsammaste för dem. Är lite som mot vintern ute att de kommer i dvala, men i frysen somnar de in för alltid så att säga. I början av mitt plockande cyklade jag bort till en plats vid ån och släppte dem där, fast där fanns redan mängder, så mitt beslut blev att frysa in. Fyra glasslådor alternerar jag med- gäller att inte ta fel låda- neej snäcklådorna har sitt ställe.
    Mördarsniglarna klipper ju många isär- ingen metod för mej och på snäckor fungerar nog inte den metoden särskilt bra. Salt i en hink och lägga i sniglar eller snäckor- neej det vill jag inte. Är nog med att jag tar död på dom, vill inte se dom dö. Att snäckorna skulle sky aska märker jag inte. Ja, kanske så länge den är torr, men sen tror jag mer de gillar den som material till skalet. Granbarr i torr form har jag inte provat, men visst kryper de på gran också.
    Snok har jag inte sett, men för några år sen när jag en dag rundade hörnet på skjulet låg en huggorm på vedbacken! Låg en plåt på marken där ormen ringlade in. I flera veckor smög jag mej för att se om den var kvar och jodå där låg den. Hur den kommit dit vet jag inte, gissade att en rovfågel kanske tappat den eller så finns det orm, fast man inte längre ser dem. Vet att alldeles i början då vi flyttat hit såg vi några gånger ormar. Det blev ju ohållbart med huggorm på vedbacken, så den fick åka i en hink med lock till en lämpligare huggormsplats. Vet att man inte får göra så huggormen är väl fridlyst!? Kollar när jag cyklar förbi stället men har aldrig sett ormen. Hur som helst tittar jag än OM det finns orm på vedbacken och sällan går jag där i foppatofflor minsann.
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tordes Du plocka upp huggormen själv? Mamma Gertrud var inte bang hon slog ihjäl huggormarna. Jag vet att man inte ska göra det men vi hade trädgården full av små barn och hur jag än försökte jaga bort ormen med största kvasten så kom den tillbaka hela tiden. Fram med en grävspade och så var den ormen borta. Jag har alltid stövlar nör jag går i högt gräs. Jaha, då blir det till att fylla frysen med snäckor då. Tar tacksamt emot alla tips!!!

      Radera