En framtidsvision

Jag har ju en dröm om att vi ska göra ordning vinden på Lilla stugan. Det skulle kännas underbart med en liten kammare med en riktig säng. Butikschefen Valdemar drömmer och funderar en hel del han också så klart. Problemet är att hans och mina drömmar inte riktigt följs åt, om man säger så.


Jag hade tänkt så här, håll i er nu: först bara fram med motorsågen och helt rått såga upp ett hål i taket. Kanske man måste dela av taktyngden på något sätt. Jag har ingen aning om hur man gör men jag har funderat på att bara såga ner en kraftig tall och sätta under taket där vi tagit upp hålet. Rejält och rustikt. Byggnadsmässigt nästan helt korrekt. Vackert att titta på. Användbart om man spar några grenar att hänga kläder på.



Kraftig och fin tall

Upp med en gammal bodtrapp som vi alldeles säkert kan hitta någonstans i uthusen. Denna lutas bara på plats och spika fast med några kraftiga spikar. Ok, så var vi uppe. Nu måste ju väggarna isoleras och så ska ju det spikas på panel. Jag har ju förhoppningar om att hitta något lämpligt ute på logen. Man blir förvånad  över vilka skatter som bara ligger där och väntar på en.

Bara ta några hyggligt spänstiga masonitskivor som spikas över ett lager gammal isoleringsull. Sen bara spackla lite och måla över allt. Alltid kan man väl hitta någon skvätt målarfärg lite här och var. Och jag blir inte alls förvånad om vi hittar några gamla tapetrullar också. Plocka undan alla papper och skräp och Yipiie! så är det klart.

Valdemar kör den ordentliga stilen. Lugnt och fint. Planering i sakta mak. Funderingar fram och tillbaka. Kommer ibland med konstiga förslag. Som till exempel att sätta upp en spiraltrappa för att spara in på viktig boyta. Jag skrek mig hes: Över min döda kropp!!

Rejäla verktyg redan framplockade inför rusten

Han vet ju att jag definitivt inte vill ha någon spiraltrappa men han kanske bara ville reta upp mig för att sedan kanske kunna få till sina idéer. Då när jag hetsat upp mig så pass så jag ligger kraschad och däckad i en gammal verktygslåda och inte orkade kämpa för min sak. Vad vet jag? Kanske bara en väl uttänkt strategi?

Det ska till isoleringsskivor, panel, luftspalter, diffusionsplast och hej kom och hjälp mig. Sådant orkar jag inte höra ens. Jag vill att allt ska bli klart fort och jag drar mig inte det minsta att fuska till det lite. Men nej, där säger Valdemar stopp.

Ni förstår mitt dilemma va? Jag är en världsmästare i fusk och Valdemar minutiös så det står härliga till. Kompromiss är nog ordet! Hur gör man då, månntro?

Fast Kulturtanten påstår att detta projekt ligger långt fram i planeringen. Enligt henne skulle detta bli aktuellt först våren 2017. Och Kulturtantens ord är min lag. Alltid. Mitt liv är fyllt av "i väntans tider"...suck...