Ett riktigt hundgöra...

Ville bara meddela att nu har vi fått tillökning i Lilla stugan. Butikschefen Valdemar och jag hade väl inte direkt tänkt utöka familjen bara så där i första taget, men blev det, så blev det. Tyckte väl, kanske först, att vi nog var i äldsta laget men när vi riktigt tänkte efter så insåg vi att vi faktiskt hade en hel del kvar att ge.

Vaknätter? Ja, det är väl något som hör till. Och det blir väl både tidiga morgnar och sena kvällar. Kanske det lilla knytet kommer att bli liggandes mellan oss i bäddsoffan. Matvägran kanske blir aktuellt. Ja, vi får vara beredda på allt.

Det lilla knytet är inte så litet egentligen, fyller ju nio i vår. Oborstad. Blev ej godkänd på valpkursen. Kompostslukare. Fågelmatsmarodör. Vräker sig i alla, absolut alla, fåtöljer, sängar och soffor. Bryter sig in och rotar igenom skåp och lådor och tjuvar mat. Tigger vid matbordet. Skäller på alla hundar. Och tar sig ett, inte grisöra, utan hundöra lite då och då.
 
Trots allt är hon den enda hund som jag inte är rädd för (förlåt Viggo, dig är jag heller inte särskilt skrajsen för). Trots allt tillhör hon ju familjen. Trots allt tycker hon om mig ibland, särskilt om jag har hundgodis i fickan.

Välkommen kära Pärlan!! Mitt hem är ditt hem i två och en halv härliga veckor. Nu börjar det riktiga livet...

Började med hundpromenad i femtaget i morse. Så råkade jag drutta omkull på den isiga stigen i skogen. Rackarn´s vilken duns det blev. Är noga med att få på selen ordenligt, vi kan ju möta värsta kamphunden. Kanske hon borde ha munkorg? Tyckte att hon morrade lite grann. Har hon ätit ordentligt?

Pärlan ser på mig, lite då och då, med stora, frågande ögon, lägger huvudet lite på sned, suckar lite grann. Jag tror att hon...vill ha mat...eller också tänker hon nog bara "Du milde tid, vilken hispig människa!"...