På hal is i Kanada Jag skulle ha lyssnat på...

Jag skulle ha lyssnat på syster Lilla gummann. Ja, jag erkänner det fast det tar emot. Långkalsongerna hade inte varit i vägen på coachbänken i curlingarenan. Det var kallt som attan att sitta i två timmar och följa spelet.

Jag borde ha lyssnat på Lilla gummann och tagit sittunderlaget med mig. Det var svinkallt att sitta på läktarens träbänkar när jag tittade på de andra lagen. Nu var jag faktiskt så smart att jag tillverkade en så kallad Mulle-sittdyna, en sån som vi lärde alla mullebarnen på 70-talet, en tidning i en plastpåse. Lättgjord, återbruk, användbar och väldans billig.

Raggsockorna, som Lilla gummann tjatade om, hade inte heller suttit fel. Men jag hade dock inte fått ner dom i curlingskorna som jag har nu! Jag lovar dock på heder och samvete att inhandla ett par nya skor. Åtminstone tre nummer för stora så jag får ner minst två par hemstickade raggisar.

Men reflexvästen har jag faktiskt inte saknat då det finns reflexer på Svenska landslagsjackan, av oss döpt till kycklingjackan p.g.a. den gula färgen. Men hädanefter ska västen alltid nedpackas i väskan. Bara utfall att...

Medtag alltid överlevnadskitet: långkalsonger, sittdyna, raggsockor, reflexväst, kraftig ficklampa och snytpapper. Och inget kan stoppa er...

Vad lärde jag mig då under denna Kanadaresa? Jo, man ska alltid lita på sin rara, omtänksamma, ja, nästan helt underbara lillasyster...