Här kliver vi runt i storstövlarna bland hässjevirke, rostiga harvar och mjölktistlar på fädernegården

söndag 7 april 2013

Ficklampsvärmaren - ett måste i var mans hus...

Inne i Lilla stugan kan det bli rätt trångt när fler ska sova över. Oftast hyr vi en liten vrå inne i storstugan, då vi är många, men ibland orkar vi inte elda och värma upp ett rum till. Så vi knör ihop oss i kammaren. Alltså ett par i bäddsoffan och kanske någon på madrass. 

Jag har ju det tvivelaktiga nöjet att alltid vara vaken några timmar varje natt. Inget jag väljer själv, men det blir så ändå. Alltså då måste jag sitta i köket och lösa korsord eller sudoku. Skriva på memoarerna. Eller ligga och läsa.


Jag vill ju inte störa dom som sover i kammaren med att färsa på värsta golvlampan utan jag brukar lite försiktigt tända ficklampan. Denna ficklampa har jag, så klart, fått av butikschefen Valdemar. Förmodligen specialbeställd från någon bildelsfabrik nere i Österrike. Väldigt stor och fruktansvärt tung. Jag brukar ha med den när jag måste ut på gården i kolmörkret. Den lyser otroligt bra och skulle jag mot förmodan bli tvungen att försvara mig så kan jag bara knocka till helt lätt med ficklampan. En all-round-lampa alltså.

Denna lampa lyser som sagt mycket bra. Men då den ju väger en hel del så jag måste liksom ha den liggandes på bröstet för att slippa hålla den uppe med hand och arm och drabbas av svår "ficklampsarmbåge". Ficklampan är på något konstigt sätt alltid iskall. Och får mig att kylas ner, mer och mer, allt eftersom lässtunden drar ut på tiden.

Alltså så har jag nu funderat ut en alldeles utmärkt idé för att minimera frysskador på kroppen av denna kalla belysningsanordning. Jag har helt enkelt tillverkat ett ficklampsfodral eller kanske mer en ficklampsvärmare. Ganska så smart, om jag får säga det själv.

Jag stickade som ett litet längre raggsocksskaft. Maskade av och sydde ihop i ena änden. Stoppade in lampan i fodralet och, hokus - pokus, en ficklampsvärmare hade sett dagens ljus (?).

Jag ska för rättvisans skull också meddela att jag faktiskt äger en

liten pannlampa som jag använder ibland. Men tycker att den lyser lite för dåligt. Man vet inte om boken är upp och ner eller inte. Bokens innehåll upplevs som ganska rörigt och oförklarligt och man får läsa om sidorna gång efter annan. Nej, jag väljer oftast den stora, tunga ficklampan med det kraftiga skenet. Någon kommenterade till och med att den lyste som en strålkastare. Ja, tacka för det, jag tror att det går in åtta stora, tunga, dyra batterier. Men smakar det så kostar det...

4 kommentarer:

  1. Ta patent på skapelsen vetja!!!
    Jag kan hjälpa dig att sticka om det blir stor efterfrågan på den smarta värmaren.
    Det är bra att ha något att göra när jag skumpar omkring i turné bussen. Vem vet,det kanske kan bli årets julklapp!
    Kram Operasångerskan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack, vilken bra idé! Ska kolla om jag får några beställningar så hör jag av mig. Håll med om att ibland får man till det riktigt, riktigt bra...plötsligt händer det...

      Radera
  2. Det finns lösningar på allt!
    Hopps att ni inte måste knö in gäster alltför ofta, för det låter som en tung ficklampa att ha på bröstet. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska inte klaga, det finns dom som har det mycket värre. Men om jag säger så här; en smal och mager person bör inte skaffa sig en sådan fruktansvärt stor ficklampa. Själv är jag mer byggd som en kraftig karl -bredaxlad med en rygg stor som en logdörr...så det är inga problem...

      Radera