Vila och vederkvickelse...

Pappa Anders hade olika metoder för att koppla av och samla kraft. Det kunde han verkligen behöva. Han jobbade ju hela dagarna på bruket. Åkte före klockan sex på morgonen och kom hem halv fem - fem. Så var han ju månskensbonde resten av tiden. Dessutom var han fritidspolitiker. Och så hade han ju oss flickor, vilket inte kunde vara en så lätt börda. Tur att Mamma Gertrud var hemma och skötte allt i hus, hem och lagård.

Pappa brukade lyxa till det med en pilsner till söndagsmiddagen. Detta var så naturligt och självklart att jag som liten flicka trodde att han hette Anders Pilsner. Fast han faktiskt hade begåvats med namnet Anders Vilner. Döpt efter en tidningsredaktör på 1920-talet.  Fast Anders hade han efter hans morfar Anders Larsson.

På helgerna brukade Pappa vila middag efter maten. Han låg där på den hårda kökssoffan med en tidning över ansiktet. Vi ville vara snälla mot Pappa och hämtade en kudde från kammarsoffan till honom, som han faktiskt tog emot, fast han nog hellre hade legat hårt, ja, ni vet...

Pappa "vilade ut" från veckans slit på bruket vintertid med att ge sig ut i skogen och hugga årsveden. Det var som Mamma sa: "Pappa är en riktig arbetskarl så därför måste han ha riktigt mycket smör på knäckebrödet.". Och smör det fick han, jag lovar. På lördagskvällen blandade han gärna till en grogg som han drack framför tv-n och favoritprogrammet Aktuellt. Och nåde den som störde honom under det programmet. Prata högt var totalförbjudet och råkade man hosta så fick man en irriterad blick. Men att andas vanligt var tillåtet. Faktiskt...

Pappa Anders kopplade gärna av med att ta sig ett dopp nere i sjön. Han "friskade kroppen" som han kallade det. Så hade han ju en teori. Det var att "hade man nu tillgång till en sjö bara ett par stenkast från gården då skulle man också använda den". Därför började Pappa bada redan sista april och slutade tidigast vid Allhelgonahelgen. De tidiga aprilbaden var verkligen uppfriskande. Ibland kändes de som en "nära-döden-upplevelse" men man härdade ut. Tråkigt nog är det bara en i familjen som fortsätter denna tradition. Det är den stackars Lilla gummann som fått det hedersamma uppdraget. Om hon är tacksam för det? Måttligt...

Pappa Anders började som 50-åring att orientera. Varje helg var han och vi ute och tävlade. Runt om i landet. Pappa deltog till och med på Veteran-VM i Finland. Det var nog höjdpunkten i hans orienteringskarriär. Han tyckte annars att den som var ute längst av alla var den som gjorde bäst insats. Ja, det gällde alla utom mig och min syster. Vi skulle helst toppa resultatlistan. Men när vi nu inte gjorde det så hade vi i alla fall gjort vårt yttersta. Tyckte Pappa.

Bäst av allt tyckte Pappa Anders om att slå sig ner vid köksbordet, skruva upp "kaffeflaska" och hälla upp en slurk. Knacka ur pipan mot askkoppen, ta fram Hamiltonpaketet och stoppa pipan, sakta och omsorgsfullt...ja, så kopplade den månskensbonden av...