En karriär som kroppsbyggare...

Eller karriär är kanske att ta i. Gör man karriär så bör man väl stiga i graderna. Det gjorde inte jag. Nej, det var precis tvärtom för mig. Jag sjönk och sjönk så jag till slut hamnade på golvet. Jo, det är sant. Till stor glädje för alla de andra gymmarna.

Jag ville ju så klart prova gåbandet. Inga problem, tänkte jag, och satte fart. Ja, var man gammal idrottsflicka så kunde välan inget gå fel. Jag startade i lugn takt. Och höll i mig lite grann i början. Det gick ju riktigt skapligt faktiskt. Ja, ända till den dagen en bekant kom in och ropade till mig: Näe, men hej, är du här och tränar. Och jag mitt dumma nöt vände mig om för att se vem det var. Det skulle jag naturligtvis inte alls ha gjort. Jag tappade koncentrationen, balansen, förståndet, ja, kalla det vad du vill. Jag druttade helt enkelt i backen. Pang, bom, duns!!

Likaså var det med crosstrainern. Jag fick liksom inte ihop bentagen med armtagen. Tror nog att det till slut blev någon slags enfaldig passgång. Armträningsmaskinerna blev också fel. Jag drog dom åt fel håll. Instruktören kom rusande med ett ett rött kort i högsta hugg. Jag tyckte ju själv att det gick ganska skapligt faktiskt men så var visst inte fallet.

Nej, gymträningen var inget för mig. Jag satsar hellre på något gott att äta. Något gott att dricka. Så toppar jag det hela med att gräva ur slaskdiket eller ta ett par timmar på vedbacken. Jag får nog fundera ut några andra mer lämpade sporter för mig. För innerst inne vill man ju hålla igång. Kanske bergsklättring då vi ju har branten uppe vid dynghögen. Eller gyttjebrottning då vi har massor av dy och lera nere i sjön. Eller varför inte yxkastning? Jag kan ju träna några timmar varje dag när jag ändå hämtar ved och späntar stickor.

Inbillar mig nog att man har rätt stora möjligheter till framgång. Men då får man tänka efter riktigt ordentligt…